Fars dag
I morrn är det ju fars dag om nån har missat! :o)
Vi har slagit in paket och Love har skrivit kort. Idag var vi en tur till Nybban för att inhandla sista paketet. Tobias var iväg en stund på dagen och när han kom hem så bönade Love om att få ge pappa ett paket. Så ok han fick ta fram ett och ge..
Två dvd:er, en Ronny & Ragge och en annan med Peter o Fredde som jag inte kommer på namnet på.
Så vi har fnissat ikväll och Love har skrattat högt. Jäääla skiiit asså!
Nackdel, alla svordomar men å andra sidan är det inget han inte hört förutom. Jo kanske, kåt är väl inget han hört hoppas jag.. Han sa inget om det och frågade heller inte vad det var, puh..
I morrn är det ju då sen stora dagen. Frulle på sängen och paket! Love ser fram emot detta mer än pappa. Som helst vill ha ett löskokt ägg o kaffe..
Sen är vi bjudna till morfar, aka nannyakuten och fira honom! Där kommer även min morfar vara. Honom saknar jag, han är dessvärre dement och minns just inte mycket alls. Men han minns mig, han minns dom viktigaste. Tyvärr inte mina barn och det för ont. Jag saknar min omständiga, fåfänga, lite arga, snåla, fixiga och roliga humoristiska, snälla morfar. Min bästa morfar som jag skulle velat presentera mina barn för. Det får jag ju visserligen, igen och igen. Det gör ont.
Nåt som för mer ont är att min mormor aldrig fick träffa mina barn. Min underbara, tokiga, roliga, givmilda, bakande, som gjorde jordens bästa pannbiff, snäll och omtänksamma mormor. Som jag älskade ända till månen och tillbaka, kanske till o med mer än så!
Hon skulle ha älskat mina barn lika mycket som jag gör. Hon hade hjälpt mig och varit barnvakt. Hon hade lagat mat och bakat bullar till dom. Hon hade tagit med dom och badat, hon älskade sol och bad!
Hon fick cancer, cancern vann. Hon togs ifrån mig alldeles för tidigt, hon borde levt i evighet. Hon fatta mig så det för ont, varje dag gör det ont. Jag pratar med henne och jag tror att hon hör. Hon är med mig hela tiden och ser vad jag kämpar. Jag tror också att hon är ledsen för att hon inte kan hjälpa mig.
Men fy vilket jobbigt inlägg det blev.. Har en tår i ögat och tänker på mina morföräldrar som jag förlorade alldeles för tidigt. Morfar finns kvar kroppsligt men allt som gjorde honom till min morfar är borta. Ibland ser man en glimt av honom och då blir man så glad men sen är ögonblicket borta. I morrn hoppas jag att det kommer ett sånt ögonblick!
Men innan min pappa ska firas ska vi till svärfar och hälsa på. En liten snabbvisit då dom ska iväg och vi ska till min pappa. Tur att dom bor grannar!
Nu sover mina barn och jag tänker också sova. Jag ska ju snart vakna igen och utfodra MiniMax!
Nattinatt, nu ska jag sova och drömma om Thailand!
