Fenomenet resa..

Jag vill ut och resa. Jag måste ut och resa. Jag behöver ut och resa. Jag förtjänar ut och resa. VI förtjänar ut och resa. VI behöver ut och resa.
 
Efter denna vår och halva sommaren så behöver vi verkligen en resa. Efter att ha legat på sjukhus i två månader så tycker jag att vi ska ut och resa. Vår familj är splittrad, var splittrad, separerad och uppdelad.
 
Tänk bara vi fem på en strand i Thailand. Love som älskar Thailand och fler gånger än en har sagt att han vill flytta till Thailand, han behöver få komma dit i vinter. Max gjorde klart för oss häromdagen att om han inte får resa i vinter så tar han fram underläppen och darrar på den. Vem kan tveka då? Inte jag i alla fall.
Men sen har vi ju då kruxet, pengar. Man blir ju inte rik på att gå hemma, jag kan ju tycka att jag skulle få dubbelt betalt eftersom jag har två bebisar att ta hand om.. Nä, kanske inte men Tobias fick ju dubbla pappadagar, dom där 10 första ni vet. Han fick ju 20! Kan inte jag få dubbelt betalt då?
 
Jag tjatar i smyg, så där försiktigt så Tobias inte ens fattar att jag tjatar. Jag drar paralleller till våra tidigare resor till Thailand. Jag säger till honom att han ska vara spontan, kanske boka en resa utan att veta vart vi ska bo. Ha hotell bokat dom första två-tre dagarna och sen ta oss vidare. Snart nappar han, han behöver lite tid. Han är sugen, jag ser det på honom.
Om jag börjar jobba lite så kanske vi kan få ihop pengar. Fast då sa Tobias att jag skulle vänta med att börja jobba. Så då gör jag det, för egentligen vill jag ju inte det..
 
Fram tills dess att vi kommer på en lösning och Tobias säger ja så får jag leta billiga resor och drömma mig bort.
 
Annars kanske det finns nån rik knös som känner att vi gjort oss förtjänta av tre veckor på en strand i Thailand efter att ha varit separerade i sex veckor från varandra. Tänk bara på fina lilla Noah som låg alldeles själv utan mamma, pappa eller bröderna på Neo i tre dagar. Eller Max som fick slitas från Noah och åka till Linköping. Eller på mig, stackars mig som fick ligga stilla i en sjukhussäng i 6 veckor innan jag fick tillåtelse att föda. Dessutom en vecka i Växjö och en vecka med Max i Linköping. Det var ingen rolig historia..
 
Nog tjatat om detta! För nu..
 
Idag ska vi möta upp en tjej som jag köpt en fleeceoverall till Max eller Noah av. Igår köpte jag en annan overall och en barnmatstol. Oj, vad jag handlar.. Lägg undan dom pengarna istället tänker ni men detta är måsten, billiga måsten!
 
Är det inte konstigt, Max och Noah har legat halvvakna under tiden jag skriver detta. Nu när jag ska avsluta och vi ska sticka. Ja, men då sover dom. Typiskt mina bebisar.
 
Mina fina killar! Jag är så fylld av kärlek till dessa tre ungar så jag svimmar. Tänk att jag som inte ens skulle kunna bli mamma har fått tre killar. Nu saknas bara en liten tjej också..
 
Ha ha, aldrig! Skulle aldrig utsätta mig för en graviditet igen, tror jag.. Nä, aldrig. Vill inte ligga på sjukhus i flera veckor igen. Det var inte kul alls. Att bara få gå på toa och ta en snabbdusch på morgonen. Gode tid vad jobbigt och hemskt det var. Sen var många barnmorskor och undersköterskor toppenbra  på BB men det finns häxor också rent ut sagt. Jag var inte viktig för dom, bara jobbig och i vägen. Som om jag valt att ligga där, hrmpf!
 
Nåja, jag kommer snart tillbaka. Ni måste ju få se mina killar också, ska lägga ut kort. Snart..
 
Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0