MITT MITT MITT
I detta huset tar allting slut, direkt och oftast utan att jag har fått smaka! Jag handlar och ställer in, sen försvinner det. Förbannat! Hur är det möjligt? Vad händer? Har vi nån som stjäl eller är det så enkelt att maken och äldsta sonen tar det? Nä, inte dom! Inte dom som är måna om att jag ska vara nöjd och glad, som hjälper mig med allt. Plockar upp sina kalsonger och kläder efter sig, ställer in i diskmaskinen och torkar diskbänken och köksbordet efter sig.
Kan inte vara dom! Tvillingarna är för små, så vem är det? Eller är det så enkelt att jag blir lurad, är det make+son?
Oavsett så när jag handlar nåt som är mitt, vïlket händer sällan och oftast när jag är själv hemma, så äter jag som om livet hängde på det. Det finns liksom ingen hejd. Jag trycker in och mår illa, men trots detta så tar jag bara liiite till. För om jag inte gör det så tar det ju slut INNAN jag hunnit njuta färdigt.
Men egentligen vet jag inte hur jag tänker där. För vem njuter av nåt som sväljs helt? Eller äts under tvång? För det är ju så, jag är ju TVUNGEN att äta upp det innan det tar slut..
Logiken i det? Finns nog ingen, men jag ska hitta ett gömställe där jag ska hamstra goda saker och plocka fram när ingen ser mig.. DÄr ska jag ha MINA godisbitar och min choklad, DÅ ska jag njuta. Lite i smyg..
Kommentarer
Trackback
